Everyone who visits my tumblr probably thinks i’m just depressed all the time, but that’s not true. I’m actually pretty happy most of the time. I just have my moments when i feel like life really loves fucking with me. The rest of the time, i’m a pretty happy person :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) just saying
jag ångrar att jag någonsin träffat dig. jag blir äcklad av att veta att du har varit min. samtidigt är jag stolt över mig själv, som kom ur allting med nya insikter om mig själv. jag har lärt mig av mina misstag och jag har blivit en bättre människa. du har däremot blivit helt tvärt om. jag vet inte vad som hände när allt tog slut, men någonting gick verkligen snett i ditt huvud. på riktigt alltså. vi snackar psykisk störning nu. du skriver till mig och undrar om vi inte kan vara vänner, medans du tre veckor senare skriver något helt random och elakt till mig bara för att starta bråk. är det spänning du försöker skapa? är det att du inte kommit över mig? när jag skriver att du är patetisk så skriver du att du lever livet och att jag ska avgå, men för i helvete, gör det då och sluta stör mitt liv. och vadå avgå? det var du som skrev till mig? du har olika personligheter från dag till dag. bokstavligt talat. jag blir på riktigt nästan lite rädd. ingen kan någonsin förstå hur sjuk i huvudet du är, och det stör mig. det går inte ens att förklara. du är inte frisk och du behöver hjälp. jag tycker synd om nästa tjej som kommer behöva stå ut med dig och ditt sjuka bipolära beteende. jag tycker synd om dig som inte ens förstår att något är fel. jag tycker synd om dig som tror att du har kontroll på ditt liv, när du är för instabil för att ens förstå att något är fel. du förstår inte att saker som du gör är fel. snälla, sök hjälp.
Jag är så himla glad att vi pratade ut igår. Efter nästan två år av total tystnad mellan oss. Vi har varit bästa vänner en gång i tiden och du har stått mig så otroligt nära hjärtat. Du står mig fortfarande väldigt nära hjärtat och jag har saknat dig jättemycket. Du och jag är väldigt lika på många sätt, och jag trivs så himla bra med dig. Det är konstigt, men efter att vi pratade ut igår så känns det nästan som att dom här två åren av stelhet mellan oss inte ens har existerat. Nu var vi ju rätt så fulla igår, men jag vaknade imorse och kände mig så himla glad över gårdagen. Jag hoppas att du känner likadant för jag skulle så himla gärna vilja hitta tillbaka till det vi hade förut. För det gjorde vi ju typ igår på något sätt. Jag hoppas att du läser det här, det tror jag att du gör, hihi. Du är en jättefin människa ska du veta! Puss på dig. ♥
you can get addicted to a certain kind of sadness.
Jag tror att jag på något sätt dras till drama och svårigheter. Jobbiga situationer och känslor som gör mitt liv så mycket svårare. Nästan som att jag är beroende utav den sorgsna känslan. Det är liksom en del av mig. Att jämt ha något att ha ångest över. Hur sjukt det än låter. Hmm. Jagbarababblarjagvetintevadjagprataromhejdå.
